Elva voro de som min bur bröt
men endast en som min ära njöt
Herr Östen klappar Sisse på blekan kind
Vad vill du nu göra med småbarnen din
Den ena vele vi lägga under bredan en bro
Därföre bäre vi så stor oro
Den andre vele vi lägga under bredan en sten
Därföre bäre vi så sorgeliga men
Å söta Sisse lille du tala inte så
min syster hon bor inte långt härifrån
Min syster hon bor inte lång ifrån by
hon fostrar de barnen om så de vore tre
Herr Östen lyfter Sissa på gångaren grå
orkar du rida själv ska jag med dig gå
Herr Östen han red uppå sin moders gård
och ute för honom hans moder står
Goddag Herr Östen kär sonen min
Varför förer du så bleker brud med dig hem
Herr Östen han rider sig söder under ö
så välsignad
han fäste Sissa lilla och tänkte hon var mö
stor sorg bar han väl för henne
Han fäste Sisse lilla med gullringar fem
Så tog han henne och förde henne hem
Och när som de kom uti rosende lund
Så lyster Sisse lilla att vila en stund
Herr Östen han breder ut kappan blå
Där lyster Sisse lilla att vila uppå
Sisse lilla lade sig på kappan blå
och däruppå så föder hon de sönerna två
Herr Östen klappa Sisse på blekan kind
Å vem är nu far åt små barnen din
Min fader han var en så underlig man
han byggde min bur så nära invid strand
Han byggde min bur så nära invid strand
där herrar och grevar de reste fram
SMB 106
Efter Greta Naterberg, Slaka, Östergötland
Hon må väl vara bleker hon må väl vara blå
jag haver henne fört genom eld och stål
Herr Östen han dricker båd mjöd och vin
själv lagar han maten åt kärestan sin
Herr Östen lägger Sisse mellen bolstrarna blå
Själv lägger han sig uppå kistorna de små
Å hörer du Herr Östen kär sonen min
varför sover du inte hos unga bruden din
Jag lovade hennes fader allt söder under ö
att hon skulle sova sex veckor som mö
Det är sådan sed uti främmande land
så välsigne
att bruden skall sova sex veckor utan man
stor sorg bar han väl för henne